måndag 12 maj 2014

Lärmiljön skolgården

Är det så att det "Våras för skolgården"?
Den senaste tiden har det publicerats ett antal artiklar som handlar om uterummet, skolgården och synen på skolgården som det offentliga rummet i Staden.
Men först lite funderingar kring varför det blivit som det blivit....

Barns frihet har kraftigt begränsats sedan 70-talet. Det är regler om säkerhet, samhällets klimat som upplevs har hårdnat, vilket i sin tur får effekten av allt fler övervakande vuxna.
När frågan om mobil med på läger eller inte ställs, så visar det sig att det inte i första hand är barnen som kräver att få ha mobilen med sig utan det är förälddrarna som vill kunna nå sina barn.
Hanna Rosin, jornalist och debattör, tycker sig se ett trendbrott av denna övervakning av föräldrar. I USA har detta fått stora konsekvenser där föräldrar har anmält händelser med stora försäkringspengar i ersättning.
Hanna Rosin skriver i sin artikel "The overprotected kid" om hur viktigt det är för barns utveckling att få leka som de själva vill och lite skrubbsår är en del av detta.

Boverket tillsammans med Movium, har av regeringen fått ett uppdrag att ta fram en vägledning vad det gäller planering, utformning, skötsel och förvaltningen av miljöerna. De har beslutat sig för att avgränsa arbetet till förskolegårdar och skolgårdar. Denna vägledning kan säkert bidra till att uppnå många olika nationella mål. Mål som ett hållbart samhälle och en god bebyggd miljö, fysisk aktivitet, ökad måluppfyllelse i skola och förskola m.m. Uppdraget bör även kopplas till barnkonventionen.Uppdraget ska redovisas februari 2015.
Det har i alla fall jag väntat på. Vi var en grupp från flera förvaltningar som arbetade fram en vägledning för vår kommun för några år sedan men det lyftes tyvärr aldrig upp på politikernivå.

Bilden tagen i Lund
Det är inte försent att uppdatera den efter Boverkets vägledning nästa år!
Titti Olsson, journalist och redaktör Tidskriften STAD, ställer sig frågan, i sin krönika, "Är skolgården ett offentligt rum?". Titti anser att skolgården är ett halvofficiellt rum i staden. Ungefär som en gård vid flerbostadshus. Samhällsmedborgaren har rätt att gå in på gården men på de boendes villkor. Eller på barns villkor. Ur ett barnperspektiv är det självklart att en skolgård i första hand ska vara ett barns frirum. När forskare har frågat barn efter deras favoritplats så är det just skolgården de anger som sin egen favoritplats. Den används som ett offentligt rum för lek, samvaro och avkoppling.
Givetvis så ska skolgården också utformas till en lärmiljö på skoltid. Det är önskvärt att barnen och ungdomarna är med och påverkar sin utemiljö. Det ska synas att vuxna, proffesionella arkitekter, har visat respekt för barns sätt att vara.
Titti resonerar vidare om gröna skolgårdar och det offentliga rummet. Går det att höja statusen och betrakta området som en liten park vid skoldagens slut.
Hur är statusen på Halmstads förskolegårdar och skolgårdar? Skulle det gå att skapa en folder/karta med tips på Halmstads vackra och attraktiva skolgårdar? Eller har vi inte några skolgårdar här som vi stolt kan visa upp?
Läs gärna hela Titti Olssons krönika här!